Därför slängs 40 procent av maten i USA

Hur har USA blivit en värsting vad gäller att slänga mat? Veckans gästspanare Sara Maxence besöker svinnkonferensen FoodInno och bjuder på insikter. 

I USA slängs 40 procent av all mat som produceras. Samtidigt saknar en sjundedel av befolkningen mat för dagen. Här, i hjärtat av Silicon Valley, finns vilja, energi och kapital för att skapa skapa förändring i den gigantiska svinnfrågan. Jag är på FoodInno för att förstå vad som utmärker det amerikanska matsvinnet och hur det skiljer sig från diskussionen i Sverige.

En tydlig trend är att fler amerikanska företag försöker göra en större andel mat ätbar längre. En stor aktör i San Fransisco är Imperfect produce som säljer defekta eller övertaliga varor i ett format som liknar svenska grönsakslådor. Imperfect har på senare tid börjat gå bakåt i värdekedjan, till bönderna, för att se till att en så stor del av skörden säljs som livsmedel. Ett annat spännande foodtech-företag är Apeel, som förlänger livslängden på frukt och grönsaker genom att naturligt bygga upp skalets motståndskraft.

Här i USA fyller matbankerna en viktig roll. I Kalifornien vet närmare 4,6 miljoner människor inte varifrån deras nästa måltid ska komma. Det finns en väl utvecklad struktur där restauranger och storkök donerar överbliven mat till matbankerna. Matbanker arbetar exempelvis med transportören Doordash och Replate, en icke vinstdrivande plattform, för att koppla samman givare med matbanker. Tillsammans arbetar organisationerna för att hitta kundanpassade lösningar, så att maten används och inte slängs. En av donatorerna är Stanford campus som dagligen serverar 14 000 måltider.En annan trend för att minska svinn handlar om cirkulär produktion. Daniel Kurzrock är San Fransiscos egen pionjär inom området genom sitt företag ReGrained som återanvänder restprodukten från ölproduktion. När jag hörde honom tala för något år sedan var de unika. Nu finns en hel uppsjö av olika företag som tar tillvara på restprodukter. Initialt gjorde Regrained en energibar, men idag pratar Kurzrock mer om hur deras affärsmodell styrs mot att integrera produkten i en befintlig produktion för att skala konceptet “eatup” i värdekedjan.I pauserna diskuterar jag med mina medåhörare om svinnet i hemmet. För här är skillnaden som störst mot hur det ser ut i Sverige. Kunskapen och engagemanget hos min omgivning i USA är lägre jämfört med Sverige. Jag får förklarat för mig att det är en privatsak, att amerikanen är individualist och inte fostrad i att tänka på kollektivets bästa. Jag har ett intressant samtal med grundaren av ends+stems som utvecklar recept för att hjälpa oss tömma kylen. Hon menar att det inte går att erbjuda för många dagars recept, en svensk 4-5 dagars matkasse funkar inte i ett samhälle där 85 procent av familjerna inte äter måltider tillsammans. Kostnaden för en flexibel vardag med snacks och många mål ute är att det är svårt att planera sina matinköp. Kanske är det här den största utmaningen ligger för amerikanerna?Är du mer intresserad av matsvinn rekommenderar jag AGFO:s temaartikel om matsvinn, kolla här.

Sara Maxence är gästspanare hos AGFO.
Till vardags matentreprenör i San Francisco.