Spaning: Här är matsvinnet få tänker på

Foto: Istock

Alla som läser den här spaningen är medvetna om att matsvinn är ett stort problem. Många har nog också hört att FN uppskattat att en tredjedel av all mat som produceras för mänsklig konsumtion kastas eller förloras. Och att radikalt minska matsvinn och förluster har lyfts fram som en av de tre viktigaste åtgärderna för att klara matsystemet inom ramen för planetens gränser. FN har också inkluderat minskat matsvinn bland sina hållbarhetsmål. Enligt SDG 12.3 ska vi till 2030 halvera matsvinnet per capita på konsument- och butiksnivå och i leverantörskedjor hela vägen ner till skörd på gårdsnivå.

Den här spaningen kommer inte handla om det, inte heller om att Livsmedelsverket befarar att vi i Sverige inte når målet.  Nä, jag vill under några rubriker lyfta några aspekter av svinn som vi kanske inte tänker så mycket på.

1: Att äta upp är inte alltid rätt…

“Ät upp allt! Vi vill inte ha något matsvinn”, säger värden till gästerna, och alla ler förstående, trycker i sig det allra sista och känner sig som miljöhjältar.
Men att äta mer än man behöver är också ett svinn. Metaboliskt matsvinn kallas det och en svensk studie publicerad 2021 har till och med kvantifierat vad vårt onödiga intag av mat i Sverige. Vårt metaboliska matsvinn ligger enligt studien på 480.000-710.000 ton mat per år och motsvarar 1,2 miljoner ton koldioxidutsläpp.
Det finns alltså inte bara vinster för folkhälsan med att få folk att äta mindre och bättre.
Bland siffrorna döljer sig också de som äter väldigt mycket och ändå är hälsosamma. Jag har aldrig hört någon ifrågasätta att en elitidrottsman sätter i sig tre- till fyrdubbla mängden kalorier jämfört med en “normal” människa. Att ha “onödigt” mycket muskler, trycka i sig extra proteiner kanske också skulle kunna ses som ett metaboliskt svinn? Jag skriver detta mest för att formulera en tanke som sällan någon tänker. Tror ganska få är pepp på idén att införa individuella matransoner och förbjuda elitidrott. Och kanske mycket av det metaboliska svinnet försvinner i en värld där fler och fler medicinerar sig med Ozempic?

2: Bäst-före-svinnet i livsmedelsbutikerna

I april kunde jag läsa på Louise Ungerths blogg om hur upprörd hon blev när hon upptäckte att bake-off-brödet som passerat bäst före-datum med ett halvår faktiskt visade sig vara jättegott efter en vända i ugnen. Bäst-före-datum (till skillnad från sista förbrukningsdag) är en kvalitetsmärkning, INTE en säkerhetsmärkning. Vi svenskar slänger oerhört mycket mat i onödan på grund av att vi ser bäst-före-datumet som en deadline. Och inte bara gemene man utan också våra butiker. Karin Fritz, matsvinnsexpert på Livsmedelsverket, berättar för AGFO att det egentligen inte finns något som hindrar livsmedelsbutikerna att sälja mat som passerat bäst före datum. Louise bake-off-bröd är långt ifrån det enda exemplet på mat som håller längre än märkningen lovar. Ja, det finns otaliga exempel på livsmedelsprodukter som håller måttet dagar, veckor, ibland år efter datummärkningen. Ja, till och med i mejeridisken som vi upplever som känsliga varor håller många produkter minst någon vecka efter bäst-före-datum. Och det finns de som hävdar att en oöppnad förpackning icke-smaksatt filmjölk eller yogurt faktiskt kan hålla ett par år. Tänk om vi kunde få till system där vi istället för tryckta bäst-före-datum på förpackningen fick automatiskt variabla priser som går ner när en vara stått på hyllan en viss tid?  Automatisk dynamisk prissättning skulle kunna vara ett effektivt sätt att minska svinnet i butik. Ett annat är smarta etiketter som berättar produktens status så som AGFO-medlemmen Innoscentias lösning.

3: Förpackningar för bättre hållbarhet

En person som verkligen struntar i bäst-före-märkningen och luktar och testar sig fram är journalisten och dumpstraren Andreas Jakobsson vars veckoräder i livsmedelsbutikers contrainrar kan följas på hans blogg Dumpstringslyx. Här bjuds man på många intressanta insikter. Häromdagen skrev han exempelvis ett inlägg om gräddfil och hur mycket längre gräddfil i plastförpackningar höll jämfört med dem i kartong. I en plastbytta höll gräddfilen ett år i kylen, menar Andreas, medan gräddfil i Arlas kartongbytta jäser efter ett par veckor. Kanske en aspekt att räkna in i en förpacknings livscykelanalys när man i allt högre grad växlar över från plast till kartongmaterial? Särskilt om man skulle få till ett system med dynamisk prissättning och fick sålt det mesta i butiken.

4: Den “onödiga” maten

En sajt som har gjort en grej av att sälja mat som passerat eller närmar sig bäst före-datum är företaget Motatos sajt Matsmart. Tanken är god och jag har själv fyllt ett par lådor i butiken med billig osåld mat. Men samtidigt visar utbudet på ett annat problem med vårt matsystem: Hur otroligt mycket onödig, onyttig mat som produceras. Satsningar på märkliga smaker på chips, läsk, godis eller flingor. Ibland kan man undra hur stor andel av det som folk klickar hem för att fylla sin Matsmart-kartong som faktiskt äts upp av kunden… och om de egentligen hade mått bättre av att istället för att äta, slängde maten?

5: Brödrosten

Allt i vårt samhälle handlar om energi. Maten innehåller en massa energi som vi omvandlar till bland annat rörelseenergi. Harvard-professorn Daniel Lieberman menar att apropå metaboliskt matsvinn och träning att vi i jägar-samlarsamhällen konserverade energi och inte rörde oss i onödan. Det är viktigt att tänka på att ta hand om, och undvika svinn ibland kan kosta mer än det smakar energimässigt. Ett exempel är att spara gammalt bröd i frysen och sedan tina det i brödrosten. En brödrost har en effekt på mellan 450-1500 watt. Att rosta brödet är gott, men se det inte som en miljöinsats så länge du inte är helt självförsörjande på el.

—

När jag läser igenom min spaning, mumsandes på en skiva gammalt rostat bröd med Marmite (en av världens äldsta upcyclade produkter) kan jag konstatera att här finns en uppenbar röd tråd: Överflödssamhället. 

Hur producerar vi lagom mycket mat samtidigt som vi erbjuder njutning, näring och variation? Den tål att grunnas på.

Anders Engström
Omvärldsbevakare, AGFO
anders.engstrom@agfo.se