Spaning: Självförsörjning, tuggor, fossilt beroende och helsvenska lussekatter
Kris, kris, kris: Vi upplever nu de första effekterna av klimatförändringarna, slutdyningarna av en flerårig pandemi och på det ett segdraget krig i Ukraina. Kriser som leder till stort mänskligt lidande, ekonomiska konsekvenser och ett allt större fokus på en fråga som vi förträngt sedan millennieskiftet: Sveriges självförsörjningsförmåga.
Det var i början av 2000-talet vi avskaffade våra beredskapslager och bestämde oss för att hotbilden mot Sverige försvann med kalla kriget och att vårt inträde i EU:s inre marknad tryggat vår matförsörjning. Men de senaste årens kriser har fått oss att undra om vi gjort rätt. Borde vi liksom Finland ha behållit våra lager? Hur klarar vi en matförsörjning vid krig och är vi inte lite väl beroende av matimport för att äta oss mätta? Djupdyker man i ämnet upptäcker man att det här med självförsörjning inte är en helt lätt fråga. Här fem spaningar:
1. Haja tugget
“Varannan tugga är svensk” skriver bland annat LRF för att kommunicera vårt stora importberoende. Men statistiken från jordbruksverket visar inte vår självförsörjandegrad utan marknadsandel. Man tar värdet på den mat som produceras minus det vi exporterar och ser hur stor andel av den totala konsumtionen det är. Den senaste siffran är att vi importerar 49 procent av livsmedlen. Det här kritiseras bland annat av Patrik Strömer, ansvarig för krigsberedskap på Livsmedelsföretagen: “Förklaringen ligger i att ett kilo havregryn är betydligt billigare än en flaska vin eller ett kilo oxfilé. Då blir värdet av den importerade maten högre.”, menar han. I flera länder, exempelvis Japan räknas självförsörjandegraden i kalorier. Och faktiskt gjorde LRF en genomgång förra året där de räknade om den importerade maten i energi. Enligt beräkningen importerar vi 44 procent av kalorierna vi konsumerar. Rapporten berättar inte hur mycket kalorier Sverige behöver och om vi täcker våra viktigaste kaloribehov. Idag överkonsumerar vi ju faktiskt mat. Läs gärna denna intressanta rapport om metaboliskt matsvinn. Enligt den överkonsumerar vi svenskar 480 000-710 000 ton mat per år.
2. Farlig fossiler
Idag räknar vi med att vi bara är självförsörjande på spannmål och socker, och nära självförsörjning på potatis och morötter. Men egentligen är vi inte självförsörjande alls… för vår produktion av dessa varor är beroende av importerade insatsvaror, som bränsle, utsäde, energi, foder, växtskyddsmedel och reservdelar till maskiner. Vårt beroende av diesel är stort. Att ställa om till ett fossilfritt jordbruk skulle inte bara göra det mer hållbart utan också säkrare konstaterar SLU:s rapport Livsmedelsproduktion i ett beredskapsperspektiv.
3. Restaurangbiff bekänner färg
Under pandemin ökade andelen svenskt kött vi konsumerar i Sverige. En förklaring är att vi svenskar gick mindre på restaurang, och på restaurang är merparten av det kött du äter billigare importerat kött. Förslaget att införa krav på ursprungsmärkning av kött på restaurang skulle alltså kunna ses som en åtgärd för ökad självförsörjning?
4. Vår export någon annans import
Samtidigt som vi snöat in på självförsörjning är en viktig del av vår livsmedelsstrategi att öka vår export. Vi får inte glömma vikten av en fungerande handel som inte bara gynnar ekonomin utan också stärker banden mellan länder och bevarar fred. Patrik Strömer från Livsmedelsföretagen tycker att självförsörjning är ett “utdaterat begrepp”, att vi borde prata försörjningsförmåga och där spelar handel en viktig roll. Som exempel tar han torkan 2018 då det uppstod spannmålsbrist i Sverige vilket vi löste med ökad import.
Sverige har bättre förutsättningar än många länder att både exportera mat och vara självförsörjande. Vår utmaning är liten jämfört med det folkrika men minimala landet Singapore som satt det ambitiösa målet att vara 30 procent självförsörjande på näring innan 2030.
5. Svenskt kaffe och helsvenska lussekatter?
“Vi kommer aldrig bli självförsörjande på kaffe”, sa Livsmedelsverkets generaldirektör Annica Sohlström i samband med ett panelsamtal på Livsmedelsföretagens branschträff Matdagen den 5 maj. Men kan vi verkligen vara säkra på det? Precis som Singapore skulle vi kunna höja ribban ett par snäpp. Finlands motsvarighet till RISE, VTT, har bevisat att det går att cellodla kaffe. Vill vi bli självförsörjande på riktigt kanske vi även borde ge oss in på att odla sånt som vi alltid har importerat. Kakaobönor? Eller vertikalodla saffran?
Anders Engström
Innehållsansvarig och omvärldsbevakare AGFO