Spaning: Höga priser – ångest och välsignelse

Foto: Istock

För snart ett år sedan skrev jag en spaning med rubriken 2022 – utmaningarnas år. Jag tog bland annat upp höjda elpriser och kommande höga livsmedelspriser. Och visst blev det så. Det känns nästan som att vi sedan dess levt i slow motion, sakta men säkert har vi närmat oss den oundvikliga lågkonjunkturen som lurade runt hörnet. Men den här spaningen handlar inte om lågkonjunktur. Istället blir det reflektioner om pris och hur vi värderar mat.

Elchocksbehandling
För ett par decennier sedan köpte jag en bok om att äga bostadsrätt. I boken fanns det bland annat tips om hur man skulle inreda sitt kök. Jag minns särskilt ett tips: Bry dig inte om hur mycket el din kyl, din spis och din diskmaskin drar. För el – det är billigt, menade författaren. Vi svenskar var bortskämda med billig el.

Men inte längre. Ingen skulle idag komma på en tanke att bygga ett nytt hus uppvärmt av direktverkande el. Elen har fått en prislapp som svider och vi blir mer varsamma med våra elektroner. Nyligen kunde Svenska kraftnät meddela att Sverige i jämförelse med samma tid förra året minskat elförbrukningen tre månader i rad. I september rasade faktiskt hushållens elförbrukning med hela 18 procent. Insikt: Vi kan onekligen spara om vi vill/måste.

Pris och innovation
Pris påverkar inte bara vår konsumtion utan också vår innovationsförmåga. Våra vitvaror har blivit mer strömsnåla, och sedan oljekrisen på 70-talet har våra bilar blivit mer bränslesnåla. Låga priser kan också hindra andra alternativ. Användningen av naturgas i Haber-Bosch-processen för att producera mineralgödsel står för 1,8 procent av växthusgasutsläppen världen över. Metoden konkurrerade bland annat ut Birkeland-Eyde-processen som var beroende av stora mängder el som då togs från vattenkraft. Den billiga naturgasen blev vägen framåt och bidrog, indirekt genom produktionen av mineralgödsel, till att få ner priset på livsmedel men också till växthuseffekten. Lärdom: Billigaste lösningen kanske inte är bäst i långa loppet.

När kött blev för billigt

Fram till för några år sedan hade vi stadig ökning av köttkonsumtion per person i Sverige. En bidragande orsak till detta är hur priset på kött gick ner i samband med att vi gick med i EU. Mellan 1994 och 2004 ökade vår konsumtion av nötkött från 156 600 ton till 225 000 ton, samtidigt som vår självförsörjandegrad av nötkött minskade från 90 procent till 63 procent. Graferna som visar hur priset gick ner korrelerar med hur konsumtionen gick upp till nivåer som ligger över Livsmedelsverkets rekommendationer.  Lärdom: Pris kan påverka våra matbeteenden till det sämre.

Pris för förändring

Jag får erkänna att jag blev lite besviken när Ikea ändrade sitt beslut att ta 5 kronor för vegokorven och höja priset på köttkorven till 7 kronor. Vilket spännande prisexperiment! Hade fler köttätare upptäckt och valt vegokorven? En farhåga nu när priserna går upp är att framförallt mindre bemedlade grupper väljer bort de nyttiga grönsakerna och ekomaten. Kanske finns det en poäng med att slopa momsen på frukt och grönt som Greenfoods vd föreslog i somras. Eller ska den vikande försäljningen av ekomat kompenseras med lägre moms på eko (Kravs förslag) eller lägre moms på “hållbar mat” (Axfoods förslag). Enligt en doktorsavhandling från SLU skulle en klimatskatt på mat kunna minska medelkostens klimatavtryck med 7-12 procent. Möjlighet: Om politisk vilja finns skulle pris kunna ändra matbeteenden.

Högre pris mer status?

För många är högre priser på mat kännbart, men samtidigt är det svårt att blunda för att mat länge varit lite för billigt. 2021 lade vi 12,6 procent av vår disponibla inkomst på livsmedel. 1995 var det 14,3 procent och 1976 strax över 18 procent. Att uppvärdera maten och tillåta ett högre pris skulle kunna få flera positiva konsekvenser. Ett är att ge utrymme för att finansiera alla de miljöåtgärder som våra jordbrukare förväntas göra de närmaste åren. Ett annat är att vi förhoppningsvis får ett minskat svinn i både butik och hos konsument. Eller är vi svenskar bättre på att spara el än att spara maten?

2022 har varit ett tufft år. Men se det som en bootcamp inför kommande år, och en möjlighet att kanske vrida matkonsumtionen till att bli lite mer hållbar.


Anders Engström
Innehållsansvarig AGFO

Föregående
Föregående

Spaning: Skiftet som kom av sig – och vägen framåt

Nästa
Nästa

Spaning: Matbranschens heliga graal