Indigo Ag har fyra affärsben, bland annat mikrobbehandlat utsäde och en marknadsplats för försäljning av spannmål. Foto: Istock, Indigo Ag

Intervju

Indigo Ag: ”Målet är att tänka om hur jordbruk bedrivs”

Inget företag har tidigare tagit ett liknande grepp om matsystemet som Indigo Ag nu gör – och det med lantbrukarna som viktigaste huvudspelare. AGFO möter världens just nu mest omtalade agtechbolag. 

När en av världens största nyhetsbyråer, CNBC, i våras släppte sin Disruptor 50 list var det många som höjde på ögonbrynen. Här syns de bolag som tros ha största potential att förändra branscher mest. Listan, som förra året hade SpaceX, Uber och Airbnb på pallplats, toppades i år av agtechbolaget Indigo Ag.

Med 5,9 miljarder kronor i uppbackning från investerare är Indigo Ag redo att utmana rådande normer – inte bara i jordbruket utan hela matsystemet.

–  Vi har antagit ett systemperspektiv. Riktig förändring kräver att vi tittar på hela värdekedjan från bonde till tallrik, säger Georg Goeres till AGFO.

Han är ansvarig för Indigo Ags nyetablerade verksamhet i Europa. Offensiven inleds i Turkiet och Tyskland. Deras senaste – och väldigt uppmärksammade – initiativ handlar om en av de mest kostnadseffektiva klimatåtgärder som finns, nämligen kolinlagring.


Georg Goeres basar över Indigo Ags europeiska satsning. Foto: Indigo Ag

Ny teknikrevolution

Låt oss först backa bandet för att sätta perspektiv på vad Indigo Ag vill göra.

Globalt sett har jordbruket sedan mitten av 1900-talet haft en närmast makalös utveckling i produktivitet, det vill säga nedlagd tid i relation till hur mycket mat vi får ut. Mycket förenklat har också effektiviteten fört med sig oönskade effekter, som allt för ensidig odling i delar av världen samt hård priskonkurrens.

Nu står mänskligheten inför klimatförändringar, växande befolkning och ändrade matvanor. Detta samtidigt som en ny teknikrevolution knackar på dörren. I skärningspunkten mellan ny teknik och en vilja att förändra rådande praxis i matsystemet finns möjligheter som lockar företag och investerare. Ett av de företagen är Indigo Ag som vill föda världen på ett hållbart sätt – och samtidigt ge bönder bättre betalt och konsumenten större val.

Få betalt för insats på gården

– Idag får bönder generellt sett betalt för vad de producerar i volym, i ton per hektar. Även stödsystemen premierar det snarare än hur man producerar. Det här är på väg att förändras, men som en privat marknadsaktör kan vi också göra något utan att luta oss mot politiken, säger Georg Goeres.

Han menar att i produktivitetsutvecklingen har spannmålen blivit en anonymiserad bulk- eller handelsvara där värdet adderas först i förädlingsledet. Ett ton vete är ett ton vete, i princip oavsett vilken kvalitet den har, ett tankesätt Indigo Ag vill komma ifrån. Enskilda bönders arbete ska bli synligt – och därmed ge bättre betalt.

För att göra det har Indigo Ag skapat en marknadsplats motsvarande E-bay fast för spannmål, likt svenska startupbolaget Skira där bonde och köpare möts utan mellanhänder.

– Vi vill att köparen, exempelvis ett bageri, kan söka efter en viss kvalitet, ursprung eller märkning. I dag blir spannmål med en viss proteinhalt antingen foder eller livsmedel. Det finns för lite kvalitetsdifferentiering och möjlighet att sälja på det, säger Georg Goeres och nämner Anheuser-Busch som ett exempel där ris med lägre miljöpåverkan valts ut och bönderna fått bättre betalt.

Använder mikrober

Indigo Ag har förutom marknadsplatsen ytterligare tre affärsben. De har tagit fram ett sätt att behandla utsäde med mikrober som ska göra att mindre växtskyddsmedel och gödning behövs. Sedan har de ett analysverktyg för jordbruket. Häromåret köpte de Tellus Labs som jobbar med satellitanalys.

Idag ingår runt 10 000 lantbrukare runt om i världen, främst i USA, i Indigos nätverk. Genom att kombinera gårdsdata med information från satelliter och sensorer får bonden skördeprognoser, underlag för hur spannmålspriserna utvecklas eller information om grödor i ett visst område drabbas av sjukdom.

Indigo Ags fjärde affärsben handlar om ”carbon credits”, en typ av klimatkompensation där företag kan kompensera sina utsläpp samtidigt som lantbrukare får betalt för att lagra kol i marken.

Indigo Ag använder mikrober för att behandla utsäde. Foto: Indigo Ag

Fem principer

Enligt FN:s klimatpanel IPCC är kolinlagring* i mark en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna som finns för att minska koldioxidhalten i atmosfären. Med hjälp av fotosyntesen binder växter och träd kol i rötter och våra jordar helt naturligt – och det kan vi göra mer av genom att bruka jorden på rätt sätt.

Indigo Ag utgår från fem principer som bönder ska använda sig av för att få betalt. Bland annat ha en god växtföljd, odla mellangrödor, reducera jordbearbetningen samt ha djur på gården (se faktaruta). Men än är företaget inte där. I juni öppnade de en ansökan för amerikanska lantbrukare.

– Vi har verkligen överraskats över det stora intresset. Hittills har bönder som brukar totalt 2,4 miljoner hektar jordbruksmark anmält sig, säger Georg Goeres.

I Sverige finns totalt 3 miljoner hektar jordbruksmark för att sätta siffran i relation. Indigo Ag jobbar nu med hur de ska skapa koldioxidcertifikat och göra mätningen enkel och korrekt utan att behöva åka ut till varje gård och ta prover.

Växter tar upp koldioxid genom fotosyntesen, och kolrika ämnen når sedan marken via rotsystemet. Illustration: Istock

Betalt per ton

Lantbrukaren ska få betalt för varje ton koldioxid som lagras i jordbruksmarken. Enligt Indigo Ag kan det röra sig om mellan 750 och 1500 kronor per hektar beroende på markens potential.

Kommer ni att expandera till Sverige? 

– Jag vet ärligt talat inte. Nästa år kommer vi att lansera våra olika erbjudanden i fem länder. Jag förväntar mig att även kolkreditansökan kommer att finnas öppen nästa år i Europa.

Att företag klimatkompenserar sina utsläpp har ifrågasatts eftersom det är svårt att veta om det ger effekt i längden. Ofta investeras i trädplantering i fattiga länder. Indigo Ag är inte ensamma om att försöka skapa en marknad för att lagra kol på gårdsnivå. I Sverige kan en marknad för svensk kolinlagring öppna redan nästa år, enligt ett Vinnova-projekt som har undersökt möjligheterna. 

Parallellt med teknikutvecklingen och nya plattformar väcks frågor om inlåsningseffekter där bonden riskerar att bli så beroende av en viss aktör att det inte går att byta. Andra frågor är vem som äger den data som genereras eller hur den ska säljas. Farhågor har också lyfts i tidningen ATL om att försäljare av gödningsmedel ska alliera sig med techjättar och använda tekniken för att öka försäljningen.

Microsoft samarbetar sedan flera år med jordbruksföretag. IBM och gödselföretaget Yara meddelade nyligen att de ska bygga vad de kallar den ultimata jordbruksplattformen. Och John Deere och försvarsbolaget Airbus arbetar sedan tidigare runt kvävemätning med hjälp av satellitbilder.

Utmanar USDA

För att Indigo Ag ska lyckas med sin vision krävs data. Genom sitt globala nätverk av sensorer, drönare och satelliter testas olika teknologier i fält och enorma datamängder sänds till Indigos huvudkontor för analys. Bolaget samarbetar gärna med andra företag där de blir en del av infrastrukturen för data.

Indigo Ag har ibland omnämnts som att de vill bli ett Google inom matsystemet och produktion.

– Det är inte vårt mål. Målet är att tänka om hur jordbruk bedrivs idag, ge mer pengar till bonden, öka hållbarheten och ge större val för konsumenten. Det är svårt för oss att se hur stora vi blir. Vi har tillväxtplaner naturligtvis och vill finnas på varje marknad i Europa, säger Georg Goeres.

”Målet är att tänka om hur jordbruk bedrivs idag, ge mer pengar till bonden och större val för konsumenten”

Ett exempel på hur företaget använder data är från tidigare i år när delar av Iowa översvämmades. Indigo Ag kunde då beräkna hur många silos som fanns i området och på så sätt uppskatta hur stora förluster av spannmål som gick att förvänta – och de gjorde det snabbare än amerikanska jordbruksdepartementet, USDA.

I förlängningen vill Indigo Ag göra hela kedjan, från bonde till konsument, spårbar. Att konsumenten genom streckkoden får reda på exakt var varan har producerats, hur och även med hur stora utsläpp.

– Vi har gjort ett pilottest med ett mjöl i USA för att visa att det går att göra. Vi hoppas att de stora livsmedelsföretagen vill vara med så att konsumenten ges mer transparens.

Sedan tidigare jobbar tio av världens största matföretag med en blockkedja ihop med IBM för att förbättra spårbarheten.

Med hjälp av blockkedjeteknik har tio jätteföretagen genomfört tester för att spåra mat. Foto: Istock

Matens pris

Frågan är vad utvecklingen inom spårbarhet och viljan att öka hållbarheten och minska miljöpåverkan innebär för matens pris ut till konsument.

– Jag tycker livsmedel är för billigt idag, även om inte alla håller med. Utvecklingen mot högre kvalitet kan innebära en ökad kostnad för maten men också vissa effektivitetsvinningar, säger Georg Goeres på Indigo Ag.

I Europa lägger vi idag runt 12 procent av hushållens inkomster på mat. Han nämner att data kan också innebära att det går att hitta råvaror lokalt vilket kapar transportkostnader.

– Lantbrukaren måste kompenseras för bättre kvalitet, därför kan det leda till vissa kostnadsökningar i den delen av marknaden. Det handlar om att ge konsumenten ett val, idag finns inte ens det valet.

Vilken är er största utmaning framåt?

– Dels finns det en risk i utförandet. Ingen har försökt det här tidigare och det finns många intressen från produktion till tallrik som påverkar. Vi behöver vara framgångsrika i alla delar för att lyckas. Dels handlar det om data och att få olika system och standards att prata med varandra.

* Fakta kolinlagring

I Sverige har inlagringen av kol i svensk åkermark ökat, tack vare större odling av vall (gräs), till skillnad från många andra länder.

Kolinlagringen i Sverige per år:

I åkermark: Cirka 2,4 miljoner ton koldioxid
I betesmark:0,1-0,3 miljoner ton koldioxid
I skogen: 40 miljoner ton (när avverkning räknas bort). Svenska skogar fixerar runt 7 kilo kol per hektar och år.

Att jämföra med att Sveriges utsläpp av växthusgaser 2017 uppgick till knappt 53 miljoner ton koldioxidekvivalenter.

Kolinlagringen kan globalt och nationellt inte kompensera utsläppen av växthusgaser från produktionssystem med idisslande djur. Undantag är vissa produktionssystem i Sverige under vissa förutsättningar och under viss tidsperiod, enligt en rapport.

Utmaningen med kolinlagring är att det är reversibelt, om man sköter marken felaktigt kan kolet frigöras igen.

Källa: SLU, Greppa näringen, Skogsindustrierna

Läs mer:

Tema: Data och jordbruk

Farmers Business Network – bolaget som skakar om hela branschen

Så kan blockkedjan ge lantbrukare mer betalt

På väg mot ett klimatpositivt jordbruk

Startupgrundare: ”Data är den nya guldmalmen”

Spaning: Techjättar kopplar greppet om maten

💚  Gillade du det här? Då kommer du att älska vårt nyhetsbrev AGFO weekly, signa upp gratis här

 

big databig data analyticsIndigo Agricultureklimatklimatkompensationklimatpositivkolinlagringregenerativt jordbruk

Frida Jonson

Grundare och innehållsansvarig AGFO. Lantbruksjournalist.

MejlaTwitterFölj på Twitter

AGFO tror på morgondagens livsmedelskedja. Det gör även våra sponsorer:

Relaterade artiklar

AGFO weekly

Skaffa Sveriges bästa nyhetsbrev om morgondagens mat – gratis!