Forskarna Serina Ahlgren och Erik Steen Jensen ger sin syn på framtidens gödsel. Foto: Istock, SLU, Rise

Intervju

Så kan gödseln bli fossilfri

Hur ska våra åkrar gödslas i en fossilfri framtid? Det är en av vår tids stora knäckfrågor. Är lösningen fossilfri ammoniak eller biologisk kvävefixering? Som så ofta är det en fråga om ekonomi.

Alla som någon gång har satt ett frö vet att det inte räcker med vatten, ljus och jord, det behövs också näring och ett av de viktigaste näringsämnena är kväve. Utan kväve kan ingenting växa. I denna artikel fokuserar vi främst på kvävegödsling av de svenska åkrarna. (I en del gödselmedel ingår även fosfor och kalium som är två råvaror med begränsad tillgång och en egen problematik som vi inte tar upp i denna artikel.)

Naturen har två sätt att frigöra luftens kväve så att det kan användas av växterna: Antingen genom åskblixtar (som står för en liten del av det reaktiva kvävet) eller via biologisk kvävefixering.

”På energisidan finns en massa politiska mål och styrmedel men på gödselsidan finns ingenting”

Slukar fossil energi

För drygt hundra år sedan kom man på ett sätt att binda luftens kväve med hjälp av syntetiskt framställd vätgas under högt tryck, Haber-Bosch-metoden. Resultatet blev ammoniak som används för att tillverka konstgödsel och kom att revolutionera jordbruket. I dag vet vi dock att konstgödseln både slukar fossil energi och bidrar till negativ miljö- och klimatpåverkan. Det finns därför ett gryende intresse för fossilfria alternativ.

Världens största tillverkare av konstgödsel, Yara*, bygger under året en demonstrationsanläggning för fossilfri ammoniak i Australien. Där kommer man använda sig av elektrolys som drivs av el från solpaneler.

Men inom gödselindustrin i Europa går det trögt, anser forskaren Serina Ahlgren, forskare på Rise, som följer utvecklingen.

– Det finns inga aktörer som driver frågan och tillverkarna har för stora investeringar i det fossila, vilket gör att det inte är så lätt att hoppa på det gröna tåget, säger hon.

Drivande faktor på energisidan

Den mesta utvecklingen sker i stället inom energisektorn. Ammoniak ses som ett intressant framtida bränsle för fartyg, men framförallt för att lagra energi från exempelvis vindkraft och solel. I Oxford och Fukushima har det bland annat startats två pilotanläggningar för fossilfri ammoniak.

Serina Ahlgren var en av författarna till en rapport som undersökte möjligheten att tillverka kvävegödsel av förnybar energi. Resultatet – det skulle bli betydligt dyrare.

– Det handlar om betalningsförmågan. På energisidan finns en massa politiska mål och styrmedel men på gödselsidan finns ingenting.

Fossilfri ammoniak möjligt

En internationell studie anser att fossilfri ammoniak kan vara tekniskt och ekonomiskt möjligt 2050, men förutsätter ett antal styrmedel. Fossilfri tillverkning löser dock inte problemet med de stora kväveutsläppen, där konstgödsel är en stor källa.

Fossilfritt eller inte, konstgödsel kommer med stor sannolikhet bli dyrare framöver. Då kan det bli intressant för lantbruket att i större skala utnyttja naturens gamla teknik, den biologiska kvävefixeringen. Det innebär att vissa växter som baljväxter, klöver, lupin och lusern i symbios med markbakterier fixerar kväve från luften.

”Kostnaden för biologisk kvävefixering stannar i bondens egen ficka”

För lantbrukaren innebär det ett annat sätt att odla, jämfört med att enbart använda konstgödsel. En annan skillnad är att kostnaden för biologisk kvävefixering stannar i bondens egen ficka.

Mer resilient odlingssystem

Det finns olika sätt att utnyttja det biologiskt fixerade kvävet. Ett sätt är att gröngödsla, att odla exempelvis baljväxter eller klöver under en hel säsong som sedan plöjs ner för att ge näring åt nya grödor nästa år. En mellangröda fungerar på samma sätt, fast odlas ofta kortare tid. Skördas mellangrödan kan skörderesterna ge viss mängd kväve till nästa gröda. I en pågående studie undersöks hur rester från grödor (rötter, blast mm) kan minska lustgasavgång och binda kol i marken.

Ett annat sätt är att odla flera grödor ihop. Att samodla exempelvis vall med kvävefixerande klöver och gräs, eller ärter och havre. Gräs, dit även spannmål räknas, kan lättare använda kvävet i marken, medan klöver och ärter binder kvävet från luften.

– Samodling med två grödor betyder ofta att den samlade skörden blir 20 procent högre än om man odlar varje gröda för sig. Det är ett exempel på ett mer resilient odlingssystem, säger professor Erik Steen Jensen på SLU.

Han är övertygad om att vi kommer att se mycket mer baljväxter och andra kvävefixerande växter i växtföljderna framöver. Han jobbar bland annat med ett europeiskt forskningsprojekt där man studerar samodling av olika grödor.

*Fotnot. Yara presenterade i juni 2019 sin ambition att bli klimatneutrala till år 2050.


Skribent: Ann-Helen Meyer von Bremen

💚 Gillade du det här? Då kommer du att älska vårt nyhetsbrev, signa upp gratis här

Läs också:

AGFO-spaning: ”Från mirakel till ifrågasatt”

Guide: 12 sätt att öka skördarna

AGFO-tema: ♻️ Cirkulär matproduktion och kolinlagring

Projekt: Gotland först med fossilfritt kött

Intervju: Cirkulär matproduktion – utopi eller framtid?

 

🌱 AGFO Talk 25 april: Panelsamtal om regenerativt jordbruk. Läs mer och anmäl dig här

fossilfrittgödning

Tipsa oss

Mejla

AGFO tror på morgondagens livsmedelskedja. Det gör även våra sponsorer:

Relaterade artiklar

AGFO weekly

Skaffa Sveriges bästa nyhetsbrev om morgondagens mat – gratis!