Potentialen är stor för en ökad odling av baljväxter till livsmedel. Foto: Istock

Intervju

Därför ratas den svenska bönan

Varför odlas det inte mer svenskt protein när efterfrågan är så stor? Den frågan stod ut efter AGFO:s genomgång av vilka vegoprodukter med svensk råvara som finns ute i handeln.

Är det fel på det svenska klimatet, jordmånen, lönsamheten, kunskapen eller är det viljan som fattas? Dags att gå till botten med den svenska baljväxtodlingen!

Ett moment 22

Enligt Georg Carlsson vid SLU är det flera faktorer som samverkar. Lantbrukare och livsmedelsindustrin har svårt att hitta varandra i frågan. Bonden behöver veta att det går att sälja. Och industrin vill säkra att tillräckliga volymer och rätt kvalitet kan levereras innan de satsar storskaligt på svenskodlade baljväxter.

Ett sorts moment 22 med andra ord.

Georg Carlsson. Foto: Researchgate.net

– För industrin är det ofta billigare att köpa importerade baljväxter, och trots att efterfrågan från konsumenterna ökar verkar inte svenska lantbrukare få tillräckligt betalt för att baljväxtodlingen ska löna sig, säger Georg Carlsson, som är universitetslektor med inriktning på ökad odling och användning av baljväxter för hållbar livsmedelsproduktion,

Största ökningen

Sedan början av 2000-talet har baljväxtodlingen ökat markant, framförallt åkerbönor till foder.

Enligt Georg Carlsson är potentialen stor för en ökad odling av baljväxter till livsmedel. Särskilt åkerbönor och ärter eftersom dessa går att odla på betydligt större arealer än idag och inte kräver specialmaskiner vid skörd.

Baljväxter 🌱

Fabaceae, baljväxtfamiljen, är världens tredje största växtfamilj. Det finns ca 650 släkten med totalt ca 18 000 arter. Förenklat kan man säga att ärter, bönor, linser och lupiner räknas till baljväxterna, men även jordnötter och sojabönor. De svenska jordarna och klimatet lämpar sig väl för baljväxtodling.

En begränsande faktor är växtföljden. Vanligtvis odlar man baljväxter endast var 7-8:e år på samma jord, beroende på risk för sjukdomar.

– Om alla lantbrukare som idag inte odlar några baljväxter lade in åkerböna eller ärt vart sjunde år i sin växtföljd skulle arealerna öka kraftigt, slår Georg Carlsson fast.

Skadeangrepp försvårar odlingen

Roland Höckert, som driver den Krav-certifierade Godegården i Västergötland, levererar åkerbönor till de potatiskakor och majsbollar som AGFO hade med i listan över svenska vegoprodukter. Han menar att lönsamheten för ekologiska baljväxter kan vara riktigt bra.

Roland Höckert. Foto: KRAV

– Vi odlar så mycket åkerbönor vi kan på våra jordar. Inom det ekologiska är det den gröda som kräver minst insats och ger bäst betalt. Det är snarare skadeangrepp som är problemet, säger han.

Skadeinsekten bönsmyg kom till Sverige med importerade bönor för ett tiotal år sedan. På Godegården har man jobbat hårt med att lära sig bekämpa insekterna på ekologisk väg.

– Vi försöker hitta nya närande grödor som inte har samma växtföljdssjukdomar som ärter och bönor, bland annat klöver och linser. Linser har ännu inte lyckats så bra, eftersom grödan lägger sig utmed marken, berättar Roland Höckert.

Lantbrukarna står med hela risken

Line Strand, växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet, får frågan varför inte fler svenska lantbrukare satsar på odling av baljväxter och svarar snabbt och säkert:

– Därför att de inte får tillräckligt bra betalt med tanke på den höga risk de tar.

Line Strand. Foto: AGFO

Risken är dels angrepp av det slag Roland Höckert berättar om, men också det faktum att speciellt bönor under regniga år har en tendens att aldrig mogna av. Då går skörden förlorad.

– Lantbrukare som odlar maltkorn kan vara rätt säkra på att få en skaplig skörd, som i dagsläget ger 1,70 kr/kg. Ärter och bönor ger 1,80 kr/kg, men på samma areal som man får 5-6 ton maltkorn blir det på sin höjd 3-3,5 ton ärter eller bönor. Om det är en bra skörd vill säga, säger Line Strand.

”Trygghet värderas högt av lantbrukare”

Baljväxter berikar jorden med kväve och andra näringsämnen, vilket gör att jorden inte behöver kvävegödslas det kommande året. Trots det ser den ekonomiska kalkylen sämre ut än den för exempelvis maltkorn.

– Trygghet värderas högt av lantbrukare och de bär hela risken själva. Priserna måste upp för att de ska våga, menar Line Strand.

Det fattas länkar i kedjan

Ännu ett hinder för baljväxtodlaren uppenbarar sig vid samtal med Fredrik Fogelberg, hortonom och agronomie doktor i lantbruksteknik vid RISE Research Institutes of Sweden.

Fredrik Fogelberg. Foto: JTI

– Det går att odla i stort sett alla baljväxter i Sverige, till och med soja, under rätt förutsättningar. Problemet är snarare vad som händer efter skörden, säger Fredrik Fogelberg.

Enligt honom saknar merparten av industrierna möjlighet att ta emot mindre specialleveranser från svenska lantbrukare. Ett par lastbilsflak med bönor från en lokal producent går inte att hantera.

– Livsmedelsindustrin vill ha säckar med proteinmjöl packat på pall som de kan använda direkt i produktionen. Svenska bönder kan på sin höjd leverera rensade och packade bönor och ärter, och det duger inte, säger Fredrik Fogelberg.

Saknar anläggningar

Sverige saknar anläggningar som förädlar baljväxter till proteinmjöl. De svenska baljväxterna måste därför skickas utomlands för att genomgå denna process innan de kan skickas tillbaka till Sverige som mjöl.

– Jag skulle vilja se mobila enheter, 18-meters lastbilar, genom vilka man kunde köra bönor och ärter som rensades, sorterades och packades. Där skulle man även kunna framställa proteinmjöl i mindre skala. Lantbrukaren kunde beställa tjänsten till gården och betala per kilo. Men då gäller det att någon vågar satsa i mellanledet, säger Fredrik Fogelberg och nämner aktörer som LRF, Jordbruksverket och Rise.

Närmar oss en ”tippingpoint”

Ytterligare en person som kan ge perspektiv på frågan är Maria Forshufvud, vd för Svenskmärkning AB.

Maria Forshufvud. Foto: Svenskmärkning AB

– Vi gör många undersökningar och det är tydligt att vi börjar närma oss en tippingpoint. Det är inte längre en smal grupp som prioriterar svenska råvaror, vi börjar se effekten av märkningen på ett djupare plan. Till och med ingrediensföretag som förser livsmedelsindustrin med exempelvis oljor och ägg- och mjölkpulver börjar använda mer svenska råvaror, säger hon.

Svenskmärknings viktigaste uppgift framöver är att på allvar nå ut med de positiva värden som svenska råvaror står för.

– Det är när alla led i livsmedelskedjan arbetar åt samma håll som stora förändringar sker och lönsamhet skapas, säger Maria Forshufvud.

2,5 procent av åkermarken

2016 odlades baljväxter på 65 700 hektar i Sverige, vilket motsvarade 2,5 procent av den totala åkermarken. Åkerbönor och ärter stod för 50 000 hektar, medan bruna bönor odlas på knappt 1 000 hektar.

Svensk bönodling har under senare år utökats med sorter som borlotti, kidney, svarta och vita bönor.

Svenskmärkning AB 🇸🇪

Svenskmärkning AB startades av LivsmedelsföretagenSvensk Dagligvaruhandel och LRF under 2016. Syftet var att lyfta fram svenska råvaror. De skapade den blågula märkningen ”Från Sverige”, som syns allt oftare på livsmedel ute i handeln och nu även på restauranger.

♥️ Gillade du det här? Då kommer du att älska vårt nyhetsbrev!  👉Här berättar vi varför

läs mer:

Ett helsvenskt proteinskifte får vänta

Följ med på jakt efter helsvenska vegoprodukter.

Läs mer om svenska baljväxter:

Seminarium vid SLU, november 2017: Mer baljväxter på åkern och tallriken
Seminarium vid KSLA, december 2016: Smart mat för både mark, hälsa och klimat
Baljväxtakademin

ärterbaljväxterBönorproteinproteinskiftetsojabönor

Linda Linnskog Rudh

MejlaTwitterFölj på Twitter

AGFO tror på morgondagens livsmedelskedja. Det gör även våra sponsorer:

Relaterade artiklar

AGFO weekly

Skaffa Sveriges bästa nyhetsbrev om morgondagens mat – gratis!