Omvärld

Fem hinder för svensk sojaodling

Den älskade och samtidigt kritiserade sojabönan är högaktuell. Det går faktiskt att odla sojaböna i Sverige, men det finns ett rad hinder. AGFO reder ut.

När man pratar om proteinskiftet – om att allt fler människor går över till att äta mer vegetabiliska proteiner – dyker ständigt sojabönan upp. Den särdeles nyttiga bönan kan även agera klimatbov i fel sällskap.

Kan man odla sojabönor i Sverige?

Ja, det går att odla sojabönor i södra Sverige och på Öland och Gotland – på lätta jordar med varm jordtemperatur. Men det har sina sidor, därför är det få som gör det.

• Sojabönan har en lång växtperiod, den sås i slutet av april eller i början av maj och tröskas först i oktober. Därför finns ingen tid att så spannmål på hösten direkt efter sojan.
• Det finns även risk att sojabönan inte mognar av innan kylan blir för svår ­– och då blir det ingen skörd alls.
• För att på allvar kunna odla sojabönor i Sverige bör fler sorter som är anpassade för vårt klimat tas fram. Dessutom måste en ekologisk ogräsbekämpning som är effektiv utvecklas.
• En storskalig baljväxtodling till livsmedel kräver en maskinpark som klarar det. För skörd av bönor krävs att tröskornas skärbord kommer åt långt ner mot marken eftersom bönorna hänger på det viset.
• Efterfrågan är liten på svensk soja. Industrin har svårt att hantera små leveranser direkt från gårdar. Sojabönan måste först förädlas till proteinmjöl, och sådana anläggningar finns inte i Sverige.

Varför så populär?

• Sojabönans proteinhalt är oöverträffad i växtriket, med sina nära 40 procent. Soja är fritt från kolesterol, har ett lågt glykemiskt index och innehåller mineraler och vitaminer, liksom aminosyror.
• När sojabönan har malts till proteinmjöl kan den förädlas till livsmedel som i sin konsistens påminner om kött. Smaken är neutral och kan enkelt smaksättas.
• Soja kan, liksom alla baljväxter, fixera kväve från luften. Både växten och marken den odlas på blir kväveberikad, vilket minskar behovet av kvävegödsling.

Vad är problemet?

Problemet är att sojaproduktionen i stora delar av världen påverkar jordens ekosystem negativt.

• Mindre markägare i Sydamerika drivs från sina jordar vilket bidrar till socioekonomiska problem och exploatering av människor som billig arbetskraft.
• Soja är tillsammans med vete, ris och majs en av de fyra mest odlade grödorna i världen. Att färre grödor – och färre sorter – försörjer fler människor är ett hot mot den biologiska mångfalden som är helt avgörande för mänskligheten. Vi behöver odla fler grödor, inte färre.
• I Sydamerika avverkas regnskog för att ge plats åt sojaodlingar. Sojan besprutas med växtskyddsmedel som är förbjudna i Sverige på grund av hälsoskäl.
• Soja transporteras oftast med lastfartyg (det minst koldioxidkrävande transportsättet) men långa transporter bidrar ändå till ett större klimatavtryck.
• Många länder i världen, som Kina, har ett negativt vattenflöde och när stora sojaodlingar bevattnas påverkas grundvattennivåerna. Soja odlas ofta på marker som lätt eroderar, vilket för med sig igenslamning av vattendrag och förorening av vatten.

Vad gör man åt det?

• 2006 bildades organisationen Round Table on Responsible Soy som vill certifiera jordens sojaodlingar så att de inte skadar miljö och människor. Läs mer om kraven de ställer här.
• Alla de större och mer kända svenska livsmedelsföretagen och producenterna av djurfoder handlar uteslutande med certifierad soja. De sluter sig dessutom samman i det svenska initiativet Sojadialogen. Sveriges andel i den globala användningen av soja är försvinnande liten.
• Konsumenter som väljer svenska kött- och mejeriprodukter kan vara säkra på att det sojafoder som djuren har ätit kommer från certifierade sojaodlingar.

Som synes finns en hel del hinder för att sojabönan ska slå igenom stort i Sverige. Däremot finns alla de svenska baljväxterna som vi har odlat med framgång här i Norden under årtusenden. Läs artikeln om de svenska alternativen här.

Källor: SLU, Jordbruksverket, WWF, Sojadialogen, Round Table on Responsible Soy.

Läs även:

🇸🇪Tema: Svenskt proteinskifte

De alternativa proteinkällorna till kött och fisk ökar. AGFO djupdyker i det svenska proteinskiftet.

baljväxterproteinproteinskiftetsojabönorsojadialogensojaproduktion

Linda Linnskog Rudh

Reporter

MejlaFölj på Twitter