Spaning: “Naturligt” kan bli en framtida konkurrensfördel

Foto: Montage av bilder från Istockphoto.

I juni fick Upside Foods och Good Meat (Just Food) grönt ljus från FDA, den amerikanska motsvarigheten till Livsmedelsverket, att sälja cellodlad kyckling. En månad senare blev det verklighet. Först ut var Upside Foods som började servera sin kyckling på Bar Crenn, en restaurang i San Francisco driven av Michelin-kocken Dominique Crenn. Ett par veckor senare serverade stjärnkocken José Andrés konkurrenten Good Meats kyckling på restaurangen China Chilicano i Washington. Vi pratar mycket små volymer, sålda till förbokade sällskap på exklusiva restauranger. Vi pratar också om cellodlad kyckling, som visat sig lättare att ta fram än cellodlat nötkött. Ja, tittar vi på produkterna som säljs är det inte ens hundra procent kyckling. Närmast är Upside Foods vars filé innehåller 99 procent kycklingceller. De övriga ingredienserna är maltodextrin och transglutaminaser (“köttklister”) som binder ihop cellerna. Good Meats kyckling, som sålts i Singapore sedan 2018, kan betraktas som hybridkött där man blandat 60-70 procent kycklingceller med vetegluten, sojaprotein, solros- och kokosolja.

I den här spaningen kommer jag INTE gå in på alla de hinder som måste övervinnas för att skala upp produktionen, göra den mer energieffektiv, prisvärd och lik köttet den ersätter. Även om det inte alls är säkert kommer jag här utgå från att cellodlingsföretagen verkligen lyckas övervinna de produktionsmässiga utmaningarna, och att cellodlat kött och mjölk låt säga år 2040 är en stor konkurrent till de traditionella näringarna. Vi utgår helt enkelt från att det är likvärdiga produkter. Vad ska då få konsumenten att välja det ena eller det andra?

Det slaktfria köttet

Enligt kanhända optimistiska livcykelanalyser kommer cellodlat kycklingkött ha ungefär samma låga klimatavtryck som konventionellt kycklingkött och betydligt lägre än nötkött 2030. Vattenförbrukningen och landanvändningen kommer att vara mindre, risken för epidemier och sjukdomar orsakade av djurproduktion minska och vi kommer inte att behöva döda djur. Det “slaktfria” köttet och det minskade lidandet är nog för de flesta det starkaste argumentet idag, och anledningen till att vegetariska och veganska nyhetsmedia följer utvecklingen av cellodlat med stort intresse.

Det finns flera argument mot cellodlat som att det riskerar att koncentrera och centralisera produktionen av kött. Att redan dominerande matjättar får kontrollen även över primärproduktionen. Det har också framförts att nötköttsproduktionen fungerar lite som ett beredskapslager som säkrar vår tillgång till mat även när strömmen går. Men frågan är om inte det luddiga begreppet “naturligt” kommer att bli det mest avgörande i kampen mellan traditionellt och cellodlat kött och mjölk? För ett par år sedan konstaterade en stor vetenskaplig genomgång av konsumentstudier att folk vill att mat ska vara “naturlig”. Exakt vad detta “naturlig” innebär varierar, men det är trots det en viktig faktor att ta hänsyn till när man utvecklar ny mat. Att cellodlat kött inte är naturlig var också en av argumenten som fördes fram när den italienska regeringen i våras föreslog en ny lag som ska förbjuda cellodlad mat.

Den naturliga kycklingen

Vad som är naturligt eller onaturligt är inte självklart och frågan är om inte en del mat kommer att omvärderas i mötet med det cellodlade. Är det naturligt att som i Kina föda upp grisar på 26 våningsplan i en skyskrapa? Och hade inte Gunnar Rundgren en poäng när han som paneldeltagare i vårt AGFO talk “Mat utan bonde” konstaterade att dagens effektiviserade kycklinguppfödning kan liknas vid en form av cellodling? På fem veckor föds kycklingarna upp inomhus till en vikt av 1,9 kilo. Och det krävs bara 1,75 kilo foder för att omvandla det till ett kilo kycklingkött. Det är nog betydligt effektivare än Upside Foods och Good Meats nuvarande produktion.

I en framtid där den cellodlade kycklingen täcker kycklingbehovet blir det nog ett uppsving för den dubbelt så långlivade ekokycklingen (81 istället för 35 dagar) som får vistas utomhus, eftersom den får leva mer naturligt. Samma sak för ekogrisen. Om vi inte påverkas mycket av det slaktfria köttalternativet och får svårare att förlika oss med att slakta ett djur som har så mycket gemensamt med människor. Naturligt kan vara grymt.

Ekosystemtjänster på riktigt

På nötkött- och mjölkfronten finns fler argument för djurhållning. Förespråkarna lyfter gärna fram idisslarnas ekosystemtjänster och dess roll för biologisk mångfald. Tjänster som en cellfabrik inte bidrar med. Men allt kött bidrar inte till biologisk mångfald. Ett sällan kommunicerat faktum är att runt 25 procent av det svenska nötköttet som konsumeras i Sverige kommer från ungtjurar som aldrig har fått lämna stallet. 

I Sverige har vi haft beteskrav sedan 1988, vilket innebär att svenska mjölkkor äldre än sex månader ska gå på bete 2-4 månader per år beroende på var de betar i landet. Sedan snart 20 år tillbaka har Arla framgångsrikt marknadsfört den betande kossan genom att anordna välbesökta kosläpp. Dit har natursvultna storstadsbor vallfärdat för att se glada våryra kossor skutta ut i hagarna. Bra marknadsföring för naturlig mjölk.

Beteskravet har dock ifrågasatts och Växa har givits dispens att genomföra försök med kossor som tillbringar all sin tid inomhus. 

Argumenten är främst ekonomiska, att kunna konkurrera med mjölkpriset i länder utan beteskrav.

Att konkurrera med cellodlat kött eller precisionsfermenterad mjölk finns ännu inte på kartan. Men tänker man långsiktigt kan nog poängerna med hög djurvälfärd och faktiska bidrag till biologisk mångfald vara en smartare strategi för att klara konkurrensen.

Ska “naturligt” bli argumentet som räddar det traditionella köttet, måste djurhållningen nog helt enkelt bli mer naturlig.

Anders Engström
Omvärldsbevakare på AGFO

PS. Diskussionen skulle kunna utvidgas till andra alternativ. Är uppfödda insekter mer naturligt än cellodlat kött?

Föregående
Föregående

Spaning: Historien om den fredsmäklande sojakorven och hybridköttets revansch

Nästa
Nästa

Spaning: Skål – här är lösningarna på den växande vattenkrisen